Den känslan…

Den känslan när man inte ser skogen för alla träd, den känslan infinner sig ibland i min musikskaparvärld. Känslan som uppkommer som oinspiration eftersom att möjligheterna är obegränsade och jag fylls av en hopplöshet om jag verkligen ska fortsätta skapa och för vem.

Min musikaliska resa gällande verktygen är från hårdvara -> mjukvara (främst Reason) och sen sen 5 år tillbaka börjat köpa hårdvara igen, för att försöka komma fram till en fungerande hybridsetup. Det är dock svårt att få en optimal arbetsmetod så ibland så känns det tveksamt att ha en massa hårdvara då jag faktiskt varit mest produktiv i 100% mjukvara. Nåja, utmaningarna fortsätter…

Vad är det som egentligen betyder något?

När man ställs inför en större kris i livet så inser man rätt snabbt hur lite ens modell på mobiltelefon eller andra materialistiska ägodelar betyder. Det enda som betyder något är hur man behandlat sin nästa, oavsett om nästan är ens partner, avkomma eller nära vän. Det som bör vara fundamentalt är att försöka leva livet som ett nollsummespel. Varken få ett plus eller minus-resultat utan bara låta livet verka i en balans med omgivningen. Då har man levt väl…

Semestern pågår…

Det äg väldigt skönt att ha en lugn oplanerad semester utan måsten och bara ges möjligheten till att bara vara. Läser rätt mycket och just nu håller jag på med Cirkeln, en svensk ungdomsbok i Urban fantasy genren. Passar bra som lite rollspelsinspiration såhär i slutet av juli. 🙂

Våga göra något klart!

En sak som ofta händer för mig är att jag allt som oftast då jag pysslar med min Octatrack, gärna gör ett nytt projekt istället för att göra klart det jag håller på med. Behöver ta mig i kragen och göra en liten EP med enbart musik skapad med hjälp av Octatracken och låt säga OP-1:an som får leverera ljuden. Allt skall vara i audio och det får vara imperfekt. Låter som en plan, så just do it!

Skapa musik men för vem?

Jag har suttit och gjort musik i min kammare i snart 30 år. Oftast blir det inte något annat än en fyra takters loop, men ibland så kokar jag ihop hela låtar, och när det sker så är det oftast något som tar typ 1h från start till slut. Då jag tagit bort mina sociala medier så finns det inte längre någon plats att posta resultatet på, men samtidigt om jag vänder på det så har jag alltid gjort musik för min egen skull rent själviskt.

Att det sen blivit någon demolåt till Audiorealisms ABL3, ett par remixsläpp tillsammans med en gammal samarbetspartner, ett rollspelssoundtrack, några spår på min bandcampsida och lite annat smått och gott är väl kanske bara en liten bonus, eller misstag i processen, vad vet jag?

Värt att tilläggas är dock att det som jag skapat mottagits väl av de som hört på det jag gjort så kanske börjar det vara läge att antingen lägga i en högre växel eller sälja alla apparater och införskaffa mig ett piano istället och verkligen sitta i kammaren och spela. Jag får fundera på det helt enkelt.

Samtidigt så har jag tilldelats en allt för hög grad av självkritik vilket gör att jag ytterst sällan blir nöjd med saker jag gjort, och detta resulterar mest i att det mesta ej duger i mina ögon. Jag tror att jag måste börja leva efter devisen ”Done is better than perfect”. Om inte annat än för att fylla min egen spellista med färdiga låtar.

Jag gör ju min musik i första hand för mig själv och blir glad av processen av att skapa så jag behöver nog ta mig i kragen, sätta upp lite mål för skapandet och sen börja agera därefter.

Kanske skulle jag dra igång en egen liten skivetikett rent av? Tål att funderas på. 🙂

 

 

Semesterns första dag är snart till ända…

Den har varit rätt produktiv trots att inte så värst mycket blivit gjort men så är det ju ibland. Tillbringat lite tid framför både Ableton och Reason samt även låtit en halvtimma passera med lite pianoplink på den gamla Kurtan.

Avslutar kvällen med att plugga lite Vim och lyssna till Brian Enos fantastiska skiva Ambient1 – Music for Airports som finns att lyssna på Spotify ( spotify:album:063f8Ej8rLVTz9KkjQKEMa )

Livet är fantastiskt.

F.o.m.o?

F.o.m.o är en förkortning som betyder Fear of missing Out. Alltså rädslan att missa viktig information. Har efter min rensning av sociala medier märkt hur lite jag missar men hur mycket muskelminnet skriver in facebook, Twitter, etc i sökfältet när jag är vid datorn. Rätt intressant.

En annan reflektion är att internet under åren man använt det ofta har blivit mindre, genom att man som bara tittar på sina 10-15 sidor, en 10-15 gånger per dag. En rätt liten del av information som man dumsurfar mot. Kanske räcker det att kolla på dessa sidor en gång om dagen, för det är ju inte riktigt någon livsomvälvande som händer och gör det det lär jag bli varse om det ändå.

Nä, städa i livet bland onödigheter känns sunt, och jag ska även städa bort nyhetssidorna. Totalt onödigt. Klarar mitt nyhetsbehov med text-tvappen, för det är komprimerade nyheter utan att veta vad diverse kändisar gör eller inte gör.

Hoppsan!

Idag har jag rensat bort mitt Twitterkonto, Google / Gmailkonto, Soundcloudkonto, och lite annat smått och gott. Har dock kvar mitt instagramkonto, dock utan att följa någon alls, så det är väl kanske lite skumt men rensande och lugn behöver nog infinna sig på alla plan. Lever ju här och nu och inte via någon serverpark i ett övervakat och bigdatainsamlande datacenter (vilket iof är lite motsägande med en blogg, men allt kan inte alltid vara logiskt…).

Nu hoppar man nog snart in i Tor-träsket igen med allt vad det innebär, men än så länge så verkar det som att Apple fortfarande slåss för den personliga integriteten så äpplena stannar ett tag iaf.