Vad är det som egentligen betyder något?

När man ställs inför en större kris i livet så inser man rätt snabbt hur lite ens modell på mobiltelefon eller andra materialistiska ägodelar betyder. Det enda som betyder något är hur man behandlat sin nästa, oavsett om nästan är ens partner, avkomma eller nära vän. Det som bör vara fundamentalt är att försöka leva livet som ett nollsummespel. Varken få ett plus eller minus-resultat utan bara låta livet verka i en balans med omgivningen. Då har man levt väl…

Semestern pågår…

Det äg väldigt skönt att ha en lugn oplanerad semester utan måsten och bara ges möjligheten till att bara vara. Läser rätt mycket och just nu håller jag på med Cirkeln, en svensk ungdomsbok i Urban fantasy genren. Passar bra som lite rollspelsinspiration såhär i slutet av juli. 🙂

Skapa musik men för vem?

Jag har suttit och gjort musik i min kammare i snart 30 år. Oftast blir det inte något annat än en fyra takters loop, men ibland så kokar jag ihop hela låtar, och när det sker så är det oftast något som tar typ 1h från start till slut. Då jag tagit bort mina sociala medier så finns det inte längre någon plats att posta resultatet på, men samtidigt om jag vänder på det så har jag alltid gjort musik för min egen skull rent själviskt.

Att det sen blivit någon demolåt till Audiorealisms ABL3, ett par remixsläpp tillsammans med en gammal samarbetspartner, ett rollspelssoundtrack, några spår på min bandcampsida och lite annat smått och gott är väl kanske bara en liten bonus, eller misstag i processen, vad vet jag?

Värt att tilläggas är dock att det som jag skapat mottagits väl av de som hört på det jag gjort så kanske börjar det vara läge att antingen lägga i en högre växel eller sälja alla apparater och införskaffa mig ett piano istället och verkligen sitta i kammaren och spela. Jag får fundera på det helt enkelt.

Samtidigt så har jag tilldelats en allt för hög grad av självkritik vilket gör att jag ytterst sällan blir nöjd med saker jag gjort, och detta resulterar mest i att det mesta ej duger i mina ögon. Jag tror att jag måste börja leva efter devisen ”Done is better than perfect”. Om inte annat än för att fylla min egen spellista med färdiga låtar.

Jag gör ju min musik i första hand för mig själv och blir glad av processen av att skapa så jag behöver nog ta mig i kragen, sätta upp lite mål för skapandet och sen börja agera därefter.

Kanske skulle jag dra igång en egen liten skivetikett rent av? Tål att funderas på. 🙂

 

 

F.o.m.o?

F.o.m.o är en förkortning som betyder Fear of missing Out. Alltså rädslan att missa viktig information. Har efter min rensning av sociala medier märkt hur lite jag missar men hur mycket muskelminnet skriver in facebook, Twitter, etc i sökfältet när jag är vid datorn. Rätt intressant.

En annan reflektion är att internet under åren man använt det ofta har blivit mindre, genom att man som bara tittar på sina 10-15 sidor, en 10-15 gånger per dag. En rätt liten del av information som man dumsurfar mot. Kanske räcker det att kolla på dessa sidor en gång om dagen, för det är ju inte riktigt någon livsomvälvande som händer och gör det det lär jag bli varse om det ändå.

Nä, städa i livet bland onödigheter känns sunt, och jag ska även städa bort nyhetssidorna. Totalt onödigt. Klarar mitt nyhetsbehov med text-tvappen, för det är komprimerade nyheter utan att veta vad diverse kändisar gör eller inte gör.

Saker som lämnat hemmet…

Jag har kommit underfund med hur jag fungerar i vissa fall och det är att sätta igång prylar. Sen då de är igång så tappar jag mitt intresse för dem. Bland annat fick jag ett sug för att ta upp min kärlek till Atari STs så jag fick faktist tag på mina gamla kärlekar, utrustade dem med floppyemulator, tweakade igång dem och njae, sen tog de plats så jag sålde dem igen.

Samma var det med min drömsampler, Roland S-330n. En hemlig ungdomsförälskelse som funnits sedan jag läste en gammal engelsk musiktidning och såg att Dream Warriors gamla skiva My definition var gjord i stort sett uteslutande med denna sampler. Jag köpte den, samplade lite grann, fick igång den med en bildskärm och sen…tog den plats så jag sålde den.

Detta har hänt med min Akai S950, S1000, Roland D-50, Yamaha DX-7, Korg M1 etc. De får lite kärlek i väldigt intensiva timmar/dagar och sen så är de inte lika kul igen.

Precis samma sak hände med min near-mint Technics SL-1210 och vinylsamlingen. Insåg att jag föredrar musik på CD så jag skickade iväg både spelare och vinylen till olika nya ägare.

Tror att det viktiga för mig är att de saker jag omger mig med ger mig inspiration och glädje så att de inte bara blir ytterligare krafttjuvar som kräver uppskattning och energi, trots att det eg inte finns över så mycket sånt till saker som ”kanske” blir roliga eller inte.

Ska nog ta tag i mina metrar med rollspel och gå igenom dessa enligt samma metod, samt även lite andra samlingar jag har kvar.

 

Säga upp sig själv…

Det är något jag faktiskt aldrig gjort förut så eftersom att det sägs att man behöver prova allt åtminstone en gång i livet så har jag även gjort detta, mitt i barnledighet och allt. Hösten kommer att bli spännande och intressant, det är dock en sak som är säker. 🙂

Slacker?

Japp, jag har återgått till en av mina gamla ungdomssynder, nämligen Slackware (http://www.slackware.com). Känns rätt kul att få sitta och konfigurera den enda lilla PC jag har till något spännande. De gamla Linuxtakterna sitter i, även om mycket behöver kollas upp i antingen manfiler eller rena howto-sidor. Har hittat en fönsterhanterare jag tycker om, och den heter i3wm (http://i3wm.org). Snabbt och minimalistiskt är ledorden i denna kombination, och detta gillar jag.

Funderar även på vilka applikationer jag verkligen behöver och vem vet, kanske klarar jag mig vad textredigerande och mitt lilla editerande med vim? (http://www.vim.org). Den går att köra i ett terminalfönster och terminalfönster gillar jag väldigt mycket eftersom att det inte kan bli mer avskalat och fokuseringsvänligt än så. Funderar även över vad i övrigt jag ska använda för mina kreativa sidor men kanske är det själva processen av skapandet och inte slutresultatet som skall få styra. Med andra ord, låta det vara som det är.